1
När vi besökte våra japanska vänner i onsdags fick vi även möjlighet att prova durian, en frukt som det är högsäsong för just nu. Det är en stinkande frukt, luktar ungefär som surströmming. Jag hade verkligen bestämt mig för att jag skulle vara open-minded och ge det en chans. Sagt och gjort…efter tjänsten stack vi till ett tält där de hade massa durian upplagt, och där man kan äta den direkt på plats. Först passade vi på att ta lite foton inne i tältet på alla dessa frukter, samtidigt som vi försökte stå ut med doften/stanken! Sedan öppnade de en frukt och lade upp den på ett bord, nu var det alltså dags.
Det första vi konstaterade var att frukten ser inte särskilt aptitlig ut innuti, ser ut som ett foster, och detta skulle vi nu ge oss i kast med. Hjälp!!! Nåja, det var bara att sätta igång…första biten jag provade var inte god, nästa bit jag testade var ännu värre. Puh..började t.om kväljas, insåg att jag inte skulle klara mer nu. Anette var ännu modigare och testade en tredje bit, men resultatet blev inte bättre för henne. Usch, resten av dagen fick jag upp den där otäcka smaken i munnen vid ett flertal tillfällen.
Tror inte att jag kommer att prova att äta durian fler gånger i mitt liv. Misstänker att den här frukten delar upp landet i två delar, de som antingen älskar smaken och de som fullkomligt avskyr den. Så var även fallet med de japanska systrarna, Hiromi älskar durian och satte i sig hela frukten på egen hand när vi inte klarade av fler bitar, medan Hiroko knappt stod ut med att bara vara i närheten av doften. Hon stod och viftade med sitt paraply hela tiden för att få i sig lite frisk luft bland all denna durian.
0
I onsdags var vi och hälsade på några japanska systrar som tillhör församlingar närmare KL. De delar lägenhet, men tillhör olika förs för att kunna hjälpa till där det är behov. Vi hade en riktigt härlig dag med dem, där har vi vänner för livet! =) Båda har varit i heltidstjänsten mer än 20 år, och har bott här i Malaysia senaste 3 åren. Vi hade lite svårt att komma ihåg deras namn i början, så Anette gav dem nya namn… Hiroshima 1 och Hiroshima 2.
1
Nu när vi har bil har vi kunnat ta hand om en indisk familj som bor en bra bit härifrån. Idag åkte jag ut till det studiet på egen hand, ganska häftig känsla när man inser att här sitter jag och kör i vänstertrafik i ett land där lagarna är lite si och så, och det dessutom är 4-filiga vägar nära huvudstaden! Dessutom var studiet med barnen idag riktigt givande, känns som att de öppnar upp sig mer & mer. Det finns många exempel här i landet på sådana som har börjat studera som barn och sedan tagit ståndpunkt för sanningen trots att deras föräldrar inte gjort samma val. (Bl.a 2 av våra pionjärsystrar i församlingen har den bakgrunden) Kan bara hoppas att dessa unga människor kommer ihåg de stunder vi haft tillsammans nu, och att kunskapen finns med dem i livet. Alla barnen har namn som börjar på M, därför får de helt enkelt heta M’s när vi pratar om dem.
Igår var vi på en liten utflykt här i landet. Passar på när vi har bil
Först styrde vi mot Port Dickson, ett ställe ute vid kusten som är populärt semestertillhåll bland lokalbefolkningen under weekends. Vi hade blivit ”varnade” att inte ha för höga förväntningar på stränderna där, och det var tur det, för det imponerade inte alls på oss. Vattnet som slog in mot stranden var brunt och skräpigt, inget ställe jag skulle vilja bada på. Nåja, vi fick se havet i alla fall efter snart 3 månader här i Malaysia. Efter lite käk där och en kopp kaffe som var bland det värsta jag druckit sen jag kom hit drog vi vidare. Vi fick för oss att kolla in staden Putrajaya som ligger ganska nära Kajang. Det var lite av ett drömprojekt för förre presidenten, och har blivit landets administrativa centrum. En del har t.om åsikten att detta borde vara landets nya huvudstad. Kan lova er att vi blev imponerade av en helt otrolig arkitektur!!! Bland det finaste jag sett här i Malaysia! Speciellt med tanke på att landet i övrigt ser lite trist ut med i princip identiska bostäder och shop-lots vilken stad du än kommer till. Tror bestämt att de haft en och samma arkitekt till alla byggnader i hela landet
Imorgon ska vi in mot Kuala Lumpur och träffa några japanska systrar och samarbeta med dem i tjänsten. Ska träffa dem vid stationen kl 8 på morgonen för vidare färd mot deras Rikets sal, så vi måste bege oss härifrån kl 7!!! Det är inte direkt de tider som vi har vant oss vid…
0
Kommer inte riktigt ihåg hur mycket jag har berättat om församlingen vi är i. Risk för att det blir lite upprepning nu
Det är ca 20 förk, varav 5 st är i heltidstjänsten och 4 st är hjälppionjärer nu i april. Församlingen är rätt så nybildad, de började ha möten i okt/nov 2010 i ett privat hem. Fotot är från tiden när vi hade möten i privat hem, då var ingen tillåten att gå in med skorna på. Såg lite roligt ut när en del bröder stod barfota framme vid talarstolen, och andra i bara strumplästen! (Tur att kärleken till Jehova inte sitter i fötterna!)
Det är en engelsk församling, men planer finns redan på att starta upp en på kinesiska och en på tamil. När vår nya Rikets sal var färdig och vi flyttade över till att ha mötena där så möttes vi av en skylt med info om våra mötestider. Infon fanns redan på alla språken; engelska, tamil och kinsesiska! Man ligger verkligen i startgroparna. Senaste mötet blev det pålyst att församlingen ska få sitt första besök av kretstillsyningsmannen, men det blir inte förrän i juli..och då är vi redan hemma i Sverige igen.
1
Har upplevt en underbar dag i tjänsten =) Det blev en härlig blandning av tjänst från dörr till dörr tillsammans med församlingen och återbesök och studier på egen hand. Det har verkligen varit mycket harvande och hårt arbete, men nu börjar vi se resultat.
5
Vi har njutit av en härlig dag, faktiskt så är det första dagen med sol och blå himmel sedan vi kom hit till Malaysia!!! Annars har det bara varit varmt, molnigt och oerhörd luftfuktighet. Känns att luften blir annorlunda och torrare på en gång när det är klarblå himmel som idag.
En förfrågan till er där hemma..finns det någon som har kretsmötet inspelat?!?!? Vi missar programmet där hemma i Sverige, och kretsmötet här kommer bara ett par veckor efter att vi rest härifrån. Typiskt! Finns det någon därute som vill skicka programmet via e-post till oss?
1
…att lära sig ett nytt språk! Vi var och hälsade på ett par som har flyttat till Burma för att hjälpa till på distrikten. De är 65+ och har gått den 3 månader långa språkkursen som org erbjuder till alla som kommer för att hjälpa till. Nu har de varit 6 månader i landet och det var en fröjd att följa med dem ut, de tar sig fram fantastiskt bra med det de har lärt sig hittills och människor blir så förvånade att de har lärt sig deras språk! De har varit i heltidstjänsten sedan 1994 hemma i Australien, och kände nu att det var dags att utöka och göra ännu mer av sin tjänst. De imponerade verkligen på oss, tänk att offra sin egen bekvämlighet nu när de är pensionärer, när de verkligen skulle kunna luta sig tillbaka och njuta av livet!!! Istället väljer de att flytta till ett land i 3e världen och förenkla sitt liv.
Vi träffade fler vänner som visade den andan, bla en familj med 2 barn i tonåren som har flyttat dit och går språkkursen nu, de ska bara resa hem till Australien och avveckla farmen där för att sedan återvända till Burma. Deras barn stortrivs med det nya livet!
4
Vi hade bokat in oss på ett hotell i förväg, och vi hade ingen större aning om vad vi kunde förvänta oss. Kan lova att vi blev positivt överraskade!!! Det var helt fantastiskt =) Kändes fräscht och riktigt lyxigt. Det som imponerade mest på oss var deras frukost, den var i klass med de bästa hotellfrukostarna på de finaste hotellen där hemma i Europa. Efter flera månader med superenkel frukost pga att vi varken har kyl eller spis här i vår lägenhet njöt vi i fulla drag av att äta hotellfrukost, och vi spenderade en lång stund där varje morgon.
Tog ett foto på en av tjejerna som jobbar i receptionen, hon har en tvådelad dräkt som var något av en folkdräkt eller vad man ska kalla det. Det stora flertalet kvinnor i landet hade sådana dräkter, riktigt stiligt. Männen däremot har ett tygstycke svept runt höfterna så det ser ut som en kjol, kommer inte ihåg namnet på plagget, men det var något som många använde, även bröderna i församlingen hade det på mötet.
I Myanmar har de en fantastisk hudkräm..eller nåt åt det hållet i alla fall =) Kommer inte ihåg vad det heter, men de smetar ut en gulaktig ”kräm” i ansiktet. Orsaken? Ja säg det! Vackert kanske en del tycker, ska visst ha en viss svalkande effekt också. Jag hade lite svårt att koncentrera mig på samtalen med de personer som hade detta utsmetat i ansiktet, kom på mig själv med att mest titta med förundran på dem.
Ena bilden är på barn som säljer majs som har denna ”kräm” i ansiktet, syns mest tydligt på grabben. Den andra bilden är några barn som lekte i parken där vi hade picknicken.




















