Posted on : 17-05-2011 | By : resetankar | In : Malaysia
0
Om ganska precis ett dygn påbörjar vi resan hem mot Sverige. Tänk att 4 månader kan gå så snabbt! Vi har fått många nya erfarenheter, och lärt känna massa nya vänner, men trots det kan jag konstatera att detta land och den asiatiska kulturen inte är vår ”cup of tea”. Vi brinner helt enkelt mer för Afrika. Nu kommer några foton på studier och den färdigrenoverade Rikets Salen och ett när vi är ute i tjänsten med afrikanska vänner på ett studentområde med massa afrikaner, då trivs vi som bäst

En indisk kvinna som vi har studerat med

En indisk familj där vi studerat med barnen

Podiet i den färdiga Rikets salen

Vår färdiga Rikets sal

Afrikaner..behöver jag säga något mer?!?!?
Posted on : 16-05-2011 | By : resetankar | In : Malaysia
0
Vi har varit ute på vift och hamnade bland annat på Tioman Island. Den ön beskrivs i guideboken som utnämnd till en av världens vackraste öar. Hmm..jag och Anette håller inte riktigt med i den bedömningen. Vackert, javisst, men ”världens vackraste” var väl ändå att ta i
Jag skulle tro att undervattensvärlden där ute är mer fantastisk än den ovanför ytan. Nu ingick det inte riktigt i våra planer att ta dykarcertifikat, så vi fick snällt hålla oss ovanför vattenytan. Hade tänkt sticka ut och snorkla en dag, men en matförgiftning och lite annat smått och gott satte stopp för dessa planer. Efter några dagar där fick vi nog av alla sandflugorna, de envisades med att bita sönder oss, och det blev stora utslag som kliade något förfärligt. Vi bestämde oss kvickt för att lämna ön för att slippa få fler bett.

Hade bara några meter ner till stranden

- Stugan som vi bodde i
Posted on : 16-05-2011 | By : resetankar | In : Malaysia
0
Ibland kan man se i olika inslag i resetidningar en fråga: ”Vad reser du aldrig utan?” Under vår tid här i Malaysia blir vårt svar KAFFE! Vart vi än kommer finns det inget riktigt kaffe att få tag på, och även när vi ber om extra, extra stark kaffe så tittar de förvånat på oss och menar att de redan gör superstark kaffe. Lösningen har blivit att vi ber dem göra extra starkt kaffe, och sedan tar vi fram vår egna burk med kaffepulver och tillsätter lite till. Då brukar det bli någorlunda drickbart.

Posted on : 04-05-2011 | By : resetankar | In : Okategoriserat
0
Just nu befinner vi oss vid Sydkinesiska havet och njuter av sol & bad. Har hittat ett litet samhälle som är riktigt charmigt! Stor kontrast mot tempot och alla ljud (oljud) i Kajang där vi har spenderat det mesta av dessa 4 månader.



Detta är ett foto från området där vi bodde, ett ”hotell” med flera stugor runt denna konstgjorda sjö/damm. Vi hyrde en av dessa stugor och hade endast 100 meter ner till havet, men det hände desto mer utanför vår stuga vid dammen, där fanns varaner som var 1,5 meter långa och som fick för sig att ta en promenad utanför vårt hus emellanåt. Dessutom vistades några apor i trädet ovanför vårt hus, och de kastade ner kärnor från mango på vårt tak.
Vi fick tipset att åka dit av en broder här i församlingen, och det tackar vi för! Charmigt ställe, lugnt och skönt. Härlig sandbotten och en lååååång sandstrand som vi hade nästan helt för oss själva. Hittade flera olika mysiga restauranger under våra dagar där innan det var dags att ta på sig ryggsäcken och luffa vidare till nästa anhalt, Tioman Island.
Resan från Cherating var bra mycket behagligare än resan dit!
Vi tog en av de lyxigare bussarna från KL till Kuantan, men därifrån och vidare mot Cherating tog vi en lokalbuss. Kostade oss ca 7 Skr var för en resa på drygt 1 timme. Billigt, men kära nån vilken speciell bussresa det blev!!! Jag har varit med om att de pressar in mycket folk i minibussarna i Afrika, men jag har väl ALDRIG varit med om att man kan få in så mycket människor i en fullstor buss. Jag har t.om svårt att gissa på hur många vi var i bussen…alla säten var upptagna med minst 3 personer på varje säte. Sedan fortsatte bussen att fyllas på med människor som ställde sig i gångarna. (En gissning är att vi var minst 100 pers i bussen, men det kan ha varit ännu fler.) ”Konduktören” gapade och skrek för att alla skulle maka ihop sig ännu mer. Vi stod upp i gången med våra ryggsäckar på och jag kunde inte röra mig en millimeter, varken framåt eller bakåt. Det var ruskigt varmt inne i bussen, och vi var många som drog en lättnadens suck när resan äntligen startade och vi fick in frisk luft genom de öppna fönstren. Hade ingen möjlighet att röra mig så att jag kunde få upp kameran på den resan, därför fick det bli ett foto inne i lokalbussen på returresan när det var betydligt mer plats i bussen.
