Featured Posts

  • Prev
  • Next

Sydkinesiska havet

Posted on : 04-05-2011 | By : resetankar | In : Okategoriserat

0

Just nu befinner vi oss vid Sydkinesiska havet och njuter av sol & bad. Har hittat ett litet samhälle som är riktigt charmigt! Stor kontrast mot tempot och alla ljud (oljud) i Kajang där vi har spenderat det mesta av dessa 4 månader.

Detta är ett foto från området där vi bodde, ett ”hotell” med flera stugor runt denna konstgjorda sjö/damm. Vi hyrde en av dessa stugor och hade endast 100 meter ner till havet, men det hände desto mer utanför vår stuga vid dammen, där fanns varaner som var 1,5 meter långa och som fick för sig att ta en promenad utanför vårt hus emellanåt. Dessutom vistades några apor i trädet ovanför vårt hus, och de kastade ner kärnor från mango på vårt tak. 

Vi fick tipset att åka dit av en broder här i församlingen, och det tackar vi för! Charmigt ställe, lugnt och skönt. Härlig sandbotten och en lååååång sandstrand som vi hade nästan helt för oss själva. Hittade flera olika mysiga restauranger under våra dagar där innan det var dags att ta på sig ryggsäcken och luffa vidare till nästa anhalt, Tioman Island.

Resan från Cherating var bra mycket behagligare än resan dit! :) Vi tog en av de lyxigare bussarna från KL till Kuantan, men därifrån och vidare mot Cherating tog vi en lokalbuss. Kostade oss ca 7 Skr var för en resa på drygt 1 timme. Billigt, men kära nån vilken speciell bussresa det blev!!! Jag har varit med om att de pressar in mycket folk i minibussarna i Afrika, men jag har väl ALDRIG varit med om att man kan få in så mycket människor i en fullstor buss. Jag har t.om svårt att gissa på hur många vi var i bussen…alla säten var upptagna med minst 3 personer på varje säte. Sedan fortsatte bussen att fyllas på med människor som ställde sig i gångarna. (En gissning är att vi var minst 100 pers i bussen, men det kan ha varit ännu fler.) ”Konduktören” gapade och skrek för att alla skulle maka ihop sig ännu mer. Vi stod upp i gången med våra ryggsäckar på och jag kunde inte röra mig en millimeter, varken framåt eller bakåt. Det var ruskigt varmt inne i bussen, och vi var många som drog en lättnadens suck när resan äntligen startade och vi fick in frisk luft genom de öppna fönstren. Hade ingen möjlighet att röra mig så att jag kunde få upp kameran på den resan, därför fick det bli ett foto inne i lokalbussen på returresan när det var betydligt mer plats i bussen.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu