Posted on : 21-02-2011 | By : resetankar | In : Okategoriserat
0
Vi var på zonbesök i söndags. Det var 1610 st närvarande på plats, men över 3500 hade möjlighet att följa programmet via sändningar över till andra RS. Det var ett 3 timmar långt program, med bla 2 gästande talare, broder Ellison och Morrison. Mycket bra tal!!! Morrison gick ganska rakt på sak när det gäller en del ämnen, som tex högre utbildning och vikten av att hålla ut i vårt arbete.

Posted on : 21-02-2011 | By : resetankar | In : Okategoriserat
1
När vi var ute i tjänsten i lördags blev jag biten av en hund!!! Helt otroligt, har aldrig varit med om något liknande tidigare. Lärdomen blir att aldrig lita på hundarna i det här landet, för de är labila hela bunten!!! Det påminner om Afrika på det sättet att det finns massa lösa hundar som springer runt längs gatorna och hittar mat bland sopor, och man kan bara önska att de skulle avlivas för de mår verkligen inte bra. Hade varit förståeligt om man blivit biten av en sådan lösdrivande hund, men jag lyckades bli biten av en som hålls som husdjur!!!
Vi arbetade i ett område där alla familjer har sina egna hus med en liten gård framför som är inhägnad. Det var min tur att ta kontakt med husets ägare, så jag ropade och knackade som man gör här för att få folket därinne att höra mig. Framför huset låg en illa medfaren hund som långsamt och plågsamt reste sig upp för att komma fram till oss och titta vad vi var för ena. Hunden måste ha haft riktigt ont i höften för den lät plågad när den reste sig upp! När den kom fram mot oss så lade jag märke till att den gick konstigt, och jag förstod varför när jag såg klorna på tassarna…de var minst 5 cm långa och gjorde det plågsamt för hunden att gå. Husets ägare kom fram till deras ytterdörr, men ville inte komma ut på gården och fram till grinden, så vi sa att vi lägger bara i något litet att läsa i hennes postlåda. Sagt och gjort..jag tar en traktat och tar ett steg fram mot postlådan som satt fast på grinden, då passar hunden på att sticka ut sitt huvud mellan gallrena och nafsa till på mitt ben. Tjena!!! Jag skrek till, mest pga att jag blev så chockad, för det gjorde inte så ont.
Vi fortsatte att arbeta färdigt på den gatan, men sen gick vi tillbaka till de andra och när vår ugandiska syster fick se det hela sa hon till mig att jag skulle behöva en rabies-spruta direkt!!! Hmm..kändes lite oroväckande..rabies?!?!?! Helt plötsligt satt vi i bilen på väg mot läkarmottagningen, sedan stormade hela gänget in där. Ha,ha..komiskt, jag får hjälp av 5 stycken andra för att ta reda på om jag behöver en spruta mot rabies eller ej. Det slutade med ett plåster på bettet och en tub med bakteriedödande medel som jag ska stryka på. Nåja, som sagt var, jag har lärt mig att vara försiktig med alla hundar här i landet, både hemlösa och de som är husdjur.